|
|
|
|
 |
|
|
2010-01-27 - Reportage
Blogg från Frankrike!
|
Jossan med sin chef, tränare Yann Barberot
Fotograf: Petra Amoudruz
|
| |
Stall Barberots morgontur i Deauville
Fotograf: Petra Amoudruz
|
|
| Jockeyn Josephine Chini är för tillfället baserad i Deauville där hon jobbar åt den franska galopptränaren Yann Barberot. Bloggen är flyttad till en ny sida, följ länken längst ner på sidan för att komma dit. |
1010-01-27
Äntligen tillbaks i sadeln!
Idag var första dagen jag fick börja rida igen. Jag hade fått tre turer. Alla var lugna och snälla. Jag har ju fortfarande ont men nu vill jag rida! Yann sa att jag inte behövde rida alla om jag hade för ont, men man vill ju vara hjälte. Yann kan vara snäll ibland... Hahaha! När jag kom hem var jag ganska mör.Tur att jag inte jobbade eftermiddag också!
Eftermiddagen blev istället lite babysitting! Jag har ju nu blivit traktens mest eftertraktade Nanny! Det började med när jag sa till Yann att jag brukade vara barnvakt när jag var yngre. Han sa det till sin fru som genast fick en snilleblixt. Hon ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa henne. Jag har ju träffat barnen förut så jag vet ju att de är snälla. Han har en dotter på fyra år och en liten son, 7 månader. En annan tränare som är gift med en svensk tjej har en liten flicka på ett år och när de fick höra att jag var barnvakt för Yanns barn undrade hon om jag inte kunde hjälpa henne i eftermiddag. Jag hade ju planer på en lång siesta. Men snäll som man är ställer man ju upp. Det var bara en och en halv timme så när jag kom hem tog jag en liten lur ändå.
Jag nämnde förra gången att Yann pratat med vissa ur personalen. Han pratade med dem när jag var sjukskriven, jag har ju varit i stallet ändå men inte ridit ut. Jag har inte haft riktig koll på vad som har sagts och gjort. Man pratar ju mest när man är ute på tur. Yann och hans Florance, har ju båda två pratat med dem. De har hållit mig underrättade vad som har hänt. Sen har ju Marie och jag haft mycket kontakt, hon ser och hör vad som händer. Tobias börjar faktiskt förstå mer och mer så han har fyllt i lite också. Jag blev ändå glatt överraskad över stämningen idag. En utav killarna är på semester. Han är en av dem som har haft svårt att ta att det är jag som bestämmer. När Florance frågade varför han inte kunde ha en lite bättre attityd mot mig svarade han att han tyvärr är för macho och inte kan ta order från en tjej!!!! Hallå vilket århundrade lever han i?! Han är 22 år. Hur ska det gå i livet för honom? Jag tycker synd om hans framtida fru, om han nu nån gång gifter sig. Han kommer dessutom få svårt att jobba i galoppstall då 60% i galoppskolorna i Frankrike är tjejer. Lycka till med macho stilen! Som ni förstår är det inte alltid så lätt här. Jag ger mig dock inte så lätt heller, otur för dem! Hahaha!
Nästa söndag ska jag egentligen jobba, men jag har tagit ledigt. Jag ska nämligen till Prix D´Amerique på Vincennes banan som ligger i Paris, alltså trav! Jag vet, fel gångart men den här dagen är då man verkligen ska passa på för att se världens bästa travare! I Frankrike har de varje år ett vintermeeting på Vincennes banan. Det börjar i december och slutar på söndag, tror jag. Varje år kommer det massor av svenska travtränare dit med sina allra bästa hästar. Mina hyresvärdar har en travhäst, han är väldigt bra på monté. Han ska starta den dagen och de frågade om jag ville åka med. Deras häst har vunnit flera stora lopp, Listed, Grupp 3 och Grupp 2 löp. Han är så bra att han ska få börja betäcka i år också. Det ska bli väldigt spännande på söndag!
Jag kommer att försöka få tag på en kamera, jag har nämligen tappat min. Det vore ju roligare med lite bilder.
Josephine Chini
2010-01-19
Ofrivillig ledighet…
Förra måndagen råkade jag ut för en liten avsittning. Jag red ett litet tvåårigt sto som kom till oss för ca två veckor sedan. Han som brukar rida henne var ledig så jag tog henne själv, jag hade själv gjort ridlistan. Hon var lite pigg men annars var hon snäll. Vi hade precis börjat hacka i början på upploppet på fibersanden när jag plötsligt insåg att jag låg på backen. Jag hann inte ens reagera, hon snubblade så illa att vi båda föll. Jag landade på sidan och hon landade på min axel. Tobias Hellgren såg det hela och han tyckte det så ut som om när någon ramlar på ett hinder när hästen snubblar över. Det enda är att det inte ens var ett hinder i vägen. Jag hade tur som kom undan annars hade jag fått hela henne över mig. Jag försökte resa mig upp men hade väldans ont i axeln. Jag kunde inte lyfta armen. Vi fångade in henne, det var tur att det var första turen och inga andra hade kommit ut på banan. De andra frågade om jag kunde rida, jag kände väl att det var ok, det var ju en bit att gå. Jag blev uppslängd och sedan provade vi att trava och hacka tills vi kom till utgången. Jag var inte så kaxig, om hon hade gjort något i det läget hade jag nog inte kunnat göra så mkt…
Jag gick direkt till det lokala sjukhuset som ligger mitt emot banan. Väldigt bra beläget. De tog två röntgenbilder där de snabbt kunde konstatera ett brutet nyckelben, kul... Jag var dock inte 100% nöjd med diagnosen. De har inte så bra rykte på sjukhuset, så jag tog kontakt med ett nytt sjukhus som ligger ca 15 min ifrån Deauville. Där såg de att det inte alls var av utan att det var mjukskador. Jag blev genast mycket gladare!
I förrgår gick jag åter till doktorn. Han tyckte jag skulle vara sjukskriven åter en vecka… Jippi… Fast imorse hade jag tänkt ta mig en tur till stallet, jag somnade genast om när jag hörde hur regnet öste ner utanför… Jag klagade inte så mkt då!
Yann kom äntligen hem förra veckan. Hans första nyhet var att jag skulle bli sjukskriven i minst en vecka… Välkommen hem Yann, tänkte jag. Han kan ju inte göra något åt saken. Så är det bara. Dagen efter åkte jag hem till hans familj för att lämna sjukintyget som ska till försäkringskassan. Då passade jag på att berätta lite vad som har hänt under hans borta vistelse i stallet. Det var inte så kul att berätta för honom om hur vissa betedde sig under hans frånvaro men jag kan bara inte ignorera en del saker. Han blev inte glad. Jag ställde vissa ultimatum från min sida och han förstod mig. Jag kan inte arbeta i en den här miljön där en del inte kan respektera hästar eller arbetskamrater. Han har pratat med vissa ur personalen. En har också fått en varning. Jag är inte så populär hos vissa… Jobbigt men det är ju mitt ansvar att saker inte ska gå åt skogen när han är borta. Jag hoppas på en förbättring inom kort!
Jag bor ca 10 min fån banan. Jag hyr vindsvåningen på ett hus. Mina hyresvärdar är super snälla de hjälper mig med allt. Jag blev så avundsjuk på att de hade Equidia. Det är en tv kanal som sänder alla trav och galopp lopp. De visar även massa bra reportage och även utländska sändningar. Det var en av mina prioriteringar att skaffa den kanalen! Jag är helt salig! Här om kvällen var det en superfin sändning om Sea The Stars. Det enda jobbiga är ju att man måste kunna franska. Det är ju inte ett problem för mig, men stackars Tobias har lite svårt för reportagen, men däremot kan han ju kolla på alla racen!
Josephine Chini
2010-01-10
Nu är det nästan över, snart kommer Yann hem. Nu är det bara två dagar kvar. Det har varit både kul och jobbigt att ha så mycket ansvar. Men jag känner mig mer självsäker nu än i början. Det har inte varit helt utan konflikter… Jag tror att detta kommer stärka min självkänsla. Men vissa saker måste jag ta upp med Yann. Det kommer nog att bli en hel del diskussioner när han kommer tillbaks. Man vill ju inte vara en skvallerbytta, men vissa saker kan man inte ignorera.
Vi har haft fyra start hästar under hans semester. Två oplacerade, en andra plats och en vinnare. Det var skönt att visa Yann att vi faktiskt kunde vinna fast han inte var hemma!
Vi har haft mycket snö här, så det har varit svårt att träna. Hästarna har ju inga broddar, men vi har halmat hela stallplanen så att det inte ska glida. Det är inte så snyggt men vi slipper halka. Banan har slut på allt salt, kan ju tyckas konstigt hela kusten är ju full av salt… (Stallet ligger ca 2 km från havet) I Sverige är vi ju vana vid sådant väder men här är de inte utrustade. De hästar som bor lite längre bort från banan har vi kört med vår tvåhästarstransport, det är 7 stycken så det blir en del vändor.
Hästen som vann, Archissime, startade i ett försäljnings löp. Han vann efter protest. Han var tvåa i mål, slagen med en näsborre. Vinnaren hade driftat över hela banan och stört mål trean. Tack vare det vann vi. Kvällen innan han startade hade Yann hoppats på att de skulle ställa in löpen. Han tyckte inte att vi hade kunnat träna som han brukar, han är en perfektionist! Jag förklarade för honom att det var omöjligt att göra som han brukar med all snö som hade kommit. Vi gjorde så gott vi kunde efter omständigheterna. Alla hade ju tränat på samma villkor. Jag som har varit med om våra kalla vintrar vet ju att man ibland får trolla…
Tvåan som vi hade är ett litet treårigt sto som heter Naoshima. Hon debuterade, det var ett novis löp. Hon var sen från boxarna och låg sist hela löpet. Helt plötsligt kom hon som skjuten ur en kanon! Hon kryssade sig mellan hästarna och blev tvåa. Vinnaren vann lätt, hon hade inte kunnat så den, men vi var superglada!
Josephine
2010-01-05
Nu är jag tillbaks i Deauville, har tillbringat Julhelgen i Sverige. Det kändes vemodigt att lämna Sverige, familjen och vännerna saknar jag mest.
Jag jobbar i ett stall med 27 hästar. Yann Barberot heter tränaren.
Vi har 7 anställda, varav jag är head girl, Marie är travelling head girl. En slät jockey Maxime Foulon och en hinder jockey Romain Bonnet och resten vanligt anställda.
En av de anställda över vintern är Tobias Hellgren. (Hinderryttare) Han frågade mig om han fick komma hit över vintern för att träna på sits, balans och stil. Det är lite kul att prata ett språk som ingen annan fattar!
Vi har två stall, ett vid banan i Deauville som heter La Touques. På den banan träningsrider man och har löp på. Den har både gräs och Polytrack, eller som det kallas här, Piste en sable Fibré. Dvs Bana med fiber sand.Det andra stallet ligger 3 min bil väg därifrån, vid den andra banan Clairfontaine. Den banan används bara på sommaren. Det är en gräs banan och en hinder bana. Man kan bara hinder träna en gång i veckan under säsongen.
Min dag kan se ut så här: Jag börjar ca 05.20 de dagar det inte är löp, om det är löp börjar jag ca 05.05. (Banan stänger nämligen tidigt för att de första löpen börjar nämligen ibland 10.40!) Jag fodrar alla hästarna, kollar att de har vatten och checkar av benen. De är lite bökigt eftersom vi har två stall,det är tur man har bil. I början hade jag bara en cykel... Vid 6 - tiden kommer de andra. Då sadlar vi och mockar. Vi försöker vara ute på banan vid 6.30. Efter turen tar vi en snabb kaffe för att sadla nästa tur. Jag har mellan 2-3 turer varje dag. Efter turerena kollar jag alla hästarna, lägger på bandage, kollar sår osv. Ibland kommer veterinären eller kotknackaren. Jag tar hand om allt sånt. Det är oerhört lärorikt! Sedan fodrar jag lunch. Vi brukar sluta vid ca 12.30. Varann dag jobbar man eftermiddag. Man börjar vid 17.00, men jag börjar oftast kl 16.30 eftersom jag gör stallet i Clairfontaine där vi har 7 st hästar, jag mockar, ger hö och vatten sen beger jag mig till stallet i Deauville. Vi är 4 st på eftermiddagarna. Jag går åter igen om alla hästar, medans de andra mockar, ger hö och vatten. Ibland kommer även veterinären eller hovslagen på eftermiddagen. Jag fodrar kväll först i Deauville sen åker jag till Clairfontaine för att fodra där. Brukar vara klar ca 19.30 på kvällen. Varannan vecka jobbar man även söndagar också.
Den här veckan är Yann bortrest i Martinique, en Fransk kolloni ö vid Dominikanska Republiken. Han har sannerligen valt en bra vecka för att ta semester, det är -5 grader här..Jag har fått känna på lite tränaransvar! Det är väldigt kul men det svåraste är inte hästarna eller stallet, det svåra är att tygla personalen i stallet!
Under nyår har hästarna inte fått gått ut så mycket. Vi har varken skrittmaskin eller hagar, stallarna är mitt i stan... Halva mans styrkan har varit ledig och vi åkte på ett snöoväder. I Frankrike betyder det att allt stannar! Bilarna har inga vinterdäck och vägarna är osaltade. Tur att man har kört på snö förut... Vattnet fryser, rören är inte isolerade... Det roligaste av allt är att en del inte heller orkar skrapa rutan på bilen. De häller kokhett vatten direkt på vindrutan... Vi i Sverige vet ju att det inte är så bra. Ibland spricker ju rutan... Vi har inte kunnat ta oss de ca 300 m till banan, hästarna har inga broddar heller... Vi har en 2 hästars transport men vägarna har ju varit så dåliga så var ju inte heller kunnat transportera dem till banan.
Ikväll hade en häst kolik, hon är en av dem som har stått inne mest under helgen och de är inte vana vid det kalla vädret. Vi har haft sådana väder om slag, en dagen +10 och den andra dagen -5... Men vi upptäckte det i tid. Vi har varit ute och gått med henne tagit på henne ett extra täcke, försökt att få henne må så bra som möjligt helt enkelt. Veterinären kom för att ge henne muskelavslappnande medicin.
Nu ska jag åka tillbaks till stallet för att kolla henne igen, kl är 21.00.
Nu har jag varit för att kolla henne, kl 21.40. Hon mår bra och jag kan sova lugnt!
Josephine Chini
09-12-21
Mitt namn är Josephine Chini och jag är 27 år. Jag har fått förfrågan att blogga åt Ung Galopp. Jag bor just nu i Deauville och känner det vore roligt att dela med mig av mina upplevelser.
Men först en presentation om mig själv. Jag började rida väldigt sent i livet, jag tror jag var ca 14 år. Jag gick något år på ridskola men jag blev aldrig riktigt biten. Jag och en kompis hade fått nys om ett galoppstall nära där jag bodde och vi ringde upp för att fråga om vi kunde få komma. Det var hos Alex Mc Laren. Alex och hans fru Eva lärde mig mycket. De var som min andra familj och man kan säga att tack vare dem har jag varit kvar i galoppsporten.
Efter gymnasiet började jag jobba hos Alex och jag fick rida amatörlopp och så småningom fick jag frågan om jag ville bli lärling. Det var superstort men nu i efterhand önskar jag att jag hade ridigt lite fler amatörlopp innan jag tog steget till att bli lärling.
Alex tyckte det skulle vara bra om jag fick lite erfarenhet hos en annan tränare också, så han skickade mig till Ole Larsen. Ole skulle öppna en filial i Spanien och behövde en som kunde ta hand om hästarna. Där kom jag in i bilden. Så jag reste med hästarna till Spanien där jag stannade i 6 månader. Det var en kul och lärorik upplevelse.
Jag återvände till Alex efteråt, jag tror att det var då som min första seger som jockeylärling kom. Det var en lördagskomb på hästen Fujittarra och hon var också min första ritt i mitt första amatörlopp.
Efter ett år tyckte Alex och Eva att det åter var dags för mig att bredda mina vyer och de skickade mig till British Racing School i Newmarket, England. Jag gick en snabbare variant av 9 veckorskursen, min var bara 4 veckor. Det var väldigt lärorikt!
Sen fick jag komma till ett litet stall utanför Newmarket, vilket var ett strategiskt val av lärarna. De tänkte att mina chanser för att rida löp skulle öka i ett litet stall. Jag hamnade hos Julia Fielden. (Där Amie Karlsson nu jobbar). Det var en helt underbar tid, jag fick faktiskt chansen att rida några löp och vann dessutom ett! Det var det största och det roligaste jag nånsin hade gjort! Det var en liten bana, Great Yarmout men det var hur mycket folk som helst. Det var en härlig sommarkväll och temat på banan den kvällen var Hawaii…
Loppets längd var 1600 m rakt! Jag fick order om att hoppa ut och hänga med, hästen hade inte gjort något på länge. Han hängde med fint bakom ledarna och mina order var att inte använda pisken på honom. Jag började rida på honom ca 400 m från mål, vi tog över ledningen och han flög fram! Men ca 100 m från mål kom hela fältet och när jag passerade mål var det ingen av oss som visste vem som hade vunnit. När jag pullade upp så hörde jag hur de sa att nr 7 hade vunnit, jag tittade ner på min nummervojlock och insåg att det var ju mitt nr! Jag kunde inte fatta att jag hade vunnit. Det var helt otroligt!
Efter ett år i England började jag längta hem lite. Jag kom tillbaks till Sverige och började jobba hos Olle Stenström i Tierp. Det var en väldigt lärorik upplevelse. Olle var väldigt generös med att låta mig rida och jag fick rida mycket löp i hela Skandinavien. Det var också då som jag började få lite fler segrar, jag fick ju ganska mycket löperfarenhet, och att rida på mycket olika banor var nyttigt. Olle var dessutom bra på att ge mig konstruktiv kritik. Och om det hade gått dåligt så sa han bara åt mig att vända på resultatlistan upp och ner, då hade jag ju vunnit!
Efter ett år hos Olle kände jag att jag ville börja jobba på banan, hittills hade jag mesta delen av mitt liv bara varit ute på landet, så jag började hos Bendik Bö. Han tränar mycket med klocka, det vill säga han tog tid på hästarna när det centrade på banan. Vi som ryttare fick en tid som vi skulle hålla och Bendik tog tid. Sen var det ju lite svårt att hålla tiderna vissa gånger… Tack vare det började man få en inbyggd klocka i huvudet, vilket hjälpte mig något enormt i löpen.
Bendik försöker alltid att printa in i våra huvuden att ingenting är omöjligt och att det finns bara möjligheter. Jag har nog aldrig träffat en så positiv person! Han försöker alltid vända något negativt till något positivt. Jag fick även rida mycket fina hästar hos honom och Per-Anders Gråberg jobbade även i stallet, vilket var super, för han kunde ju alltid ge en massa värdefulla tips.
Min pappa är fransman och jag har alltid varit nyfiken på fransk galoppsport men har aldrig haft någon kontakt med något galoppstall i Frankrike. När jag jobbade hos Bendik så nämde jag det för en hästägare, Petra Amoudruz. Petra hade varit ihop med en fransk jockey, Yann Barberot. Han hade lagt stövlarna på hyllan och börjat träna. Hon ringde honom för att fråga om jag fick komma under en månad. Han var mycket entusiastisk, så i januari i år åkte jag till Frankrike. Det var en fantastisk upplevelse. Deauville ligger i Normandie på kusten. Det är väldigt vackert beläget. Galoppbanan ligger mitt i stan och stallarna också. Yann gav mig många tips för min löpridning.
När månaden hade gått, åter vände jag till Täby. Jag red ut turer för Bosse Neuman, Cleas Björling, John Ricketts och Erna Van Doorn. Dessa tränare har alla varit mycket generösa med ritter i löp. Mitt mål var att jag skulle rida mina sista vinnare som lärling för att kunna bli jockey. Jag red ut min viktlättnad i mars i år. Jag börjde rida ut heltid hos Erna i maj. Jag fick bl.a. rida Ellis Lad i träning, han har vunnit massa fina löp i år, så det var kul att få vara med om hans utveckling.
En tränare som jag inte har nämnt är Dennis Persson, som har ställt upp för mig ända sen jag kom tillbaks från England. Han har alltid gett mig hästar att rida i löp och den häst som jag har haft mest framgång med är Half Pint Bill. (Som Dennis tränar) Han är den bästa och roligaste häst jag har ridigt. Vi har vunnit massa löp och vi har fått uppleva lite stor löp tillsammans. Det har varit lärorikt och väldigt kul!
Sedan jag kom hem från Frankriketuren har Yann ringt och tjatat på mig att jag ska komma tillbaks. Jag sa att jag ville rida lite mer löp i Sverige först. Men till slut i höstas övertalade han mig att komma. Jag jobbar heltid här och han utnämnde mig till “head girl” dvs, jag är hans högra hand. Jag har massor med ansvar och är chef när inte han är på plats. Det är en jätteutmaning för mig. I Frankrike är de väldigt stränga och jag är inte så bra på det… Det är dessutom svårt som tjej i ett galoppland som är så mansdominerat som detta. Vi i Sverige är verkligen bortskämda om man jämför...
Detta var en ganska lång presentation men ni som känner mig vet att jag tycker om att prata… Jag har redan fått korta ner den en hel del. Jag hoppas med denna blogg dela med mig av mina upplevelser och att inspirera andra att resa utomlands och att skaffa sig många erfarenheter!
Avslutningsvis för denna gång vill jag tacka alla tränare som har ställt upp genom åren!
Josephine Chini
|
Länkar:
Josephine Chinis blogg
|
|
|
|
|
|
|
|